Res dig och stå

Jag har funderat på en sak väldigt länge nu. Man ser på andra människor på ett sätt och så tänker man va .. dom håller på med.
Man ser en människa som står och skriker eller snackar om någon och så tänker man "hur fan kan dom göra så. tänker dom inte på vad som kan hända om de får veta de". men när det har gått en snågra vecker så står man där själv och gör samma jävla sak.
Vuxna säger att man inte ska snacka skit om andra men dom är inte bättre själv. dom tittar också snätt på andra säger "hur fan kan man ha så mycket skrot i ansiktet eller dra upp byxerna så har man dom inte"
Men dom kan fan stå in för ungdomarna och säga att man ska inte prata bakom ryggen på varandra och alla vuxna håller med men sen gårded knapt tio minuter så börjar dom snacka om " men gud va hon var seg på att prata och hon sluddra och hade säg"
Aaa va fan. Så här har de varit hela livte för alla men nä här ska man allt fixa men de funkar ju inte.
Nä de kommer aldrig att förändra sig och den som säger att man inte kan lära gammla hundar sitta bör mura in sitt huvud i en bergvägg!!!!! Man kan om man vill och det vet alla.

Regi: Frank Darabont
Manus: Frank Darabont, baserar sig på Stephen Kings roman med samma namn
Musik: Thomas Newman
I huvudrollerna: Michael Clarke Duncan, Tom Hanks och David Morse
Längd: ca 181 min
Åldersbegränsning: T-14
Distibutör: Sandrew Metronome Distribution Finland Ab (http://www.sandrewmetronome.fi/)
Filmens webbsida finns på http://thegreenmile.warnerbros.com/
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0120689