Res dig och stå

                                                                             



Det finns många ord som beskriver vad man tycker, men dom ord ja vill ge till dom som bryr sig om mig finns inte. Nu har alla åkt och det som vi har gått igenom kommer bara vara minnen som kanske ingen kommer komma ihåg. Att vara rädd för något är hämskt. Att vara rädd för att bli lämnad ensam är en känsla man inte kan beskriva. Hoppas de vi har gått igenom under detta läsår kommer att minnas. Alla gör fel någon gång och man kan inte ändra på vad som har hänt men det är bara att gå och lägga sig på kvällen och vakna nästa morgon för det är ingen idé att bekymra sig om vad som har hänt för det kommer lika många när du öppnar ögonen nästa morgon.
 Skit i vad vi har gjort vi lever ju idag bättre kan det inte bli :P


Puss och hej XD

Alzheimers sjukdom är en demenssjukdom och att drabbas av demens innebär alltid att minnesfunktionen störs samtidigt som man får nedsatt uppmärksamhetsförmåga och språkförståelse, svårare att uttrycka sig, sämre lokalsinne och svårare att utföra ändamålsenliga kroppsrörelser.

De områdena i hjärnan som drabbas när man får Alzheimers sjukdom är också viktiga för att information från våra sinnesorgan ska kunna bearbetas, och för att vårt omdöme och vår koncentrationsförmåga ska fungera. Dessa egenskaper och färdigheter kan påverkas då nervcellerna skrumpnar.

Alzheimers sjukdom har ett smygande förlopp och det kan gå ett till två år innan man uppsöker vård och får en korrekt diagnos.  I dag har ungefär 70 000 personer i Sverige Alzheimers sjukdom. Sjukdomen drabbar främst äldre, men ungefär 10 000 som har sjukdom är under 65 år.

Man vet inte vad som orsakar Alzheimers sjukdom, men man har upptäckt några riskfaktorer. De är hög ålder, högt blodtryck, höga blodfetter och övervikt. Upprepade skallskador, som man kan få vid exempelvis boxning, är också en riskfaktor.

Symtom

Det vanligaste symtomet är att man har svårt att minnas det som skett nyligen, det vill säga att närminnet blir sämre. I början är den sjuke ofta medveten om sina problem och försöker dölja dem. Efterhand blir det svårare att klara det dagliga livet med till exempel inköp, betala räkningar, och att hitta hem. Den sjuke är ofta nedstämd, har ångest och är orolig. De sviktande minnesfunktionerna och den ofta förvrängda verklighetsuppfattningen kan också göra situationen svårhanterlig för närstående.

Hej.

ska snart hem och äta sen ska jag tvätta i kväll men först måste jag hitta sladden till min tele så jag kan lägga in alla bilder från mobilen till datan men som vanligt har Marion tappat bort den =/. jag kan inte hålla reda på något hmm. får ta och skärpa sig liten hehe. två veckor kvar tills man börjar jobba och flyttar hem över sommarn =/. Jag undrar hur det kommer kännas nu när man har varit borta nästan ett helt år och bara varit hemma på helgerna =/. det kommer bli tufft :S
det kommer aldrig vara som det har varit önskar man kunde fly från vissa problem, men jag vet att det hälper inte så det är bara att bita ihop och ta nya tag.

Ta fram det bästa humör du har var morgon när solen går upp och försök att hålla det ständigt kavar när solen går runt i sitt lopp. För om du bara tänker så det här var roligt det måste gå, det finns ingen väg som är svår för mig gå fram med ett jublande hej, HEJ!!!!!!!!!!!!

Sitter här och existerar. mår inte så bra tror jag.Vill hem till familjen fast det inte är som de ska där hemma =/. Saknar den tiden då alla bodde hemma och alla var glada =(. Vet att det inte kan bli så igen och det gör mig lessen.
Vad tänker ni när ni tänker på er pappa?
Jag kommer ihog en sak som gör mig väldigt glad.,när jag fick min första mobil. Den låg på bordet och den lyste då råkade pappa nudda den och då slockna den. ahn sa" oj Marion jag råka komma åt din telefon och den slocknade" han såg så söt ut när han sa det och så rädd. jag sa åt honom att den slocknar automatiskt. HAn log och sa jaha =). jag älskar honom.
Jag avgudar min mamma som kan stå ut med våran familj att hon orkar hålla ihop utan att bara packa och åka. 
Älskar min familj <33 

Jag är rädd varje dag jag vaknar, varje kväll innan jag lägger mig. Det som gör mig rädd är döden.

Den väcker mig på morgonen och lägger mig på kvällen. Den sitter på min bänk när jag är i skolan, det är den som sitter och väntar på mig efter lektionen. Det är den som står bakom hörnet och skrämmer mig i mörkret. Den vinkar till mig varje dag jag lämnar huset. Den sitter vid mig när jag skriver detta, den sitter där med ett leende på läpparna och påminner mig om vad som finns om kring mig.

Den är som ett svart hål som sitter på min axel.

Jag kanske skrattar och ler men det betyder inte att ja är lycklig, för det som finns på utsidan ser alla men det som är i en kan man själv bara se.

Det är kanske bara jag som ser den, men att seden varje dag och varje natt är inte de jag vill.

Tack för att ni finn. Ni gör livet värt att leva. Jag vet att jag  är dålig på vissa saker men jag ÄLSKAR er och kommer dö om något händer er. <3<3<3

                                                 
Man ser det sällan på dig men även om dina ögon oftast är stängda och dina tankar inte är på denna jord för tillfällit vet jag att  de du har gått igenom i ditt liv ångrar du inte. Att se dig ätas upp innfrån är inte de jag vill men jag vet att jag inget kan göra. Vi har sällan samma tankar om saker och ting men jag vet också att du älskar oss och jag älskar dig med pappa.
Önskar att allt var anorlunda i vissa fall men inte alltid =/. Älskar dig och den dagen då du inte kommer finnas på denna jord tänker jag på varje gång jag somnar  och önskar att den inte ska slåin. Men alla lever inte föralltid <33