Känsla

Tänk er komma hem efter att du har varit borta i över sju timmar. Ni har cyklat i detta kalla vädret och bara tänkt att " så jävla skönt att komma hem", när ni tar tag i dörrhantaget och kliver in i hallen med ett leénde på läpparna och säger glatt "Hej!". Vad för väntar ni att få till svars då jo ett glatt hej tillbaka, nä men det får man inte i stället som tack får man ett litet svakt hej. När ni kliver in i vardas rummet och ser fassan sitta där och sova! i en stol börjar ens leénde att tryta, när man går in i köket och möter sin mossa i dörr öppningen med en dysster min försvinner allt. Man vill bara sätta sig på golvet och skrika av smärta, men  ni är så uppfostrade att ni vet att man inte kan få allt man villa, så ni håller tyst och när alla har gått sätter ni er ner och gråter tills ni har fått huvudvärk och så lägger ni er i era sängar och sover och så håller det på hela tiden. tills en dag det tar stopp och då kommer ni att gråta av ångest, att varför tyckte jag så illa om mitt liv. jag vill hellre ha det som varit än det söm är nu, så vad ska man göra då jo man gör samma sak som innan allt hände man visar sig star tills alla har gått.





Ingen känner din smärta,
ingen vet vem du är,
ingen känner ditt hjärta,
ingen finns inte här <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0